tyralamyra

nu har det börjat igen. Jag är totalt lost. Vet varken in eller ut. Känner mig kanske glad. Men totalt förvirrad. Och det känns.  Det är som att något äter upp mig innifrån. Känner inte av den där tryggheten längre, det som fick mig lugn. Lugn och trygg. Vet inte längre vad jag ska göra. Känner mig totalt misslyckad. Är det såhär hela livet? Ska jag någonsin tro på mig själv och känna mig tillräckligt och omtyckt av någon.