tyralamyra

Kommer på mig själv att jag bara skriver på bloggen när det gör sådär riktigt skitont och hela kroppen skriker efter saknad. Pappas födelsedag har varit, veckan innan kände jag mig låg. Visste inte varför, men sen bröt det ut på pappas födelsedag. Jag funderar mycket. Väldigt mycket, undrar hur allt blivit som det blivit. Nu är det snart ett år sen pappa gick bort, jag har redan börjat krupit tillbaks och oroar mig inför pappas dag. Snart ett år sen, ett år sen allt bara blev helt annorlunda. Det gör totalt skitont att veta att jag aldrig mer kommer få träffa min kämpe. Med klumpen i halsen säger jag godnatt, och ännu en gång. Va rädd om allt som gör er glad, ta vara på dom som du tycker om. Godnatt!