.
Har en bra känsla i kroppen. Trasig och hjärtat värker lite. Men. Börjar inse mer och mer, att det jag levt i inte varit på riktigt. Ibland är två inte menade för varandra. Hur mycket jag än velat det. Förstått att det går bra för han, och det känns bra.
Nu ligger fokuset hos mig. Många bitar som är kvar, sagt upp lägenheten. Tackat nej till ett nytt jobb. Men!!! Är inte orolig. Allt kommer att falla på plats, jag är nog mer levande än jag varit på ett år. Jag har lång väg kvar, men jag känner genuin
lycka emellanåt. Förstår nog inte hur djupt nere jag varit senaste året. Levt för någon annan. Men nu är det jag. Bara jag. Resten kommer att lösa sig. Och jag klarar mig själv, på så många plan.
