tyralamyra

Dig. Som jag suktat efter så länge. För bra för att vara sant, gav allt. Och lite till, så mycket att jag själv försvann. Att förlora en framtid. Jag trodde så stenhårt. Älskade så mycket. Osäker. Ibland väldigt rädd för framtiden. Mycket oro. Kan inte förstår hur trasig jag blivit av det här. Ville att allt skulle vara rätt. Ville att det skulle vara föralltid. För mig fanns inget annat. Ville aldrig vara dålig för dig, ville alltid att du skulle vara nöjd. Ville att du alltid skulle vela ha mig. Så rädd för att inte duga och inte vara bra nog för dig. Min kärlek tog aldrig slut.  

 Ofta ensam. Nästan alltid ensam i känslan. Förstod inte, vad letade jag efter när jag hade allt. Jag tyckte ju att du dög som du va, precis den du va ville jag föralltid ha. Förlorade mycket. För oss. Men såg det inte. Jag va nöjd bara jag hade dig. Sitter här. Vid vattnet. Som alltid. Håkan är med mig, alltid. Alltid i all sorg eller lycka, "båda sidor" spelas just nu. Jag och B gick alltid hit. Förra våren, när hela framtiden va framför oss. En början. En början på en framtid. Lycklig, kunde verkligen jag lyckas med det här. Fortsätter att lyssna på Håkan nu. Väck mig från det här helvetet sen. Nej livet, det va inte såhär det skulle sluta.